Helin

Ni som är insatta vet ju att det varit hockey den senaste tiden.. Mycket hockey.. Och eftersom den var sm och HV 71 var i final så har det varit hockeyhysteri vill jag lova. De blev ju svenska mästare i fredags så varenda kotte i hela jönköping var ute på stan. Helt tjockt med folk. Missuppfatta mig rätt; Jag är totalt ointresserad, kunde inte bry mig mindre faktiskt. Eller nja, det är ju inte riktigt sant, jag brydde mig. För såhär; Jag jobbar mycke på en sportbar där dom visade alla deras matcher så jag ville naturligtvis att dom skulle vinna när jag jobba och sen hur dom gjorde när jag inte jobba det är upp till dom. För; Vinst till hv = mycke spel hos mig. Mycke spel hos mig = bonus. Så tänker jag.

Jag var faktiskt ledig den här helgen och var ute, när jag var ute ringde jag till Fia, för att citera Fia:
"Du skiter i hockeyn, du ser ju bara det här som en ursäkt för att supa."
(det var faktiskt ganska mitt i prick.)

För att citera vidare så kan jag återge ett samtal som jag hade med mamma i söndags:
Mamma: "Vad gör du? Det är ett sånt väsen!"
Helin: "Jag är i en park och väntar på att hv ska komma."
Mamma: "Hv?"
Helin: "Ja, du vet, laget från jönköping har blivit svenska mästare."
Mamma: "Jaha, har dom vunnit nån sån här jävla sparka-bollgrej?"
Helin: "Ne mamma, ishockey:"
Mamma: "Jaha, är det den när dom åker runt på isen och tacklas och slåss?"
Helin: "Aaa, precis."

Vidare kan jag ju också berätta att jag jobbade i söndags, på samma ställe som hv skulle äta (dom blev aspackade). Jag var tillräckligt insatt för att veta att dom som hade guldhjälmar var dom som var med i laget, så mycke mer än så var det inte (ni kan ju förstå att jag blev väldigt förvirrad när dom började sätta på hjälmarna på alla andra). Det var jättemånga tjejer som stog och dregglade över dom och skrek till dom.. Jag ville mest hem efter att jag läst färdigt min vecko revyn..

 Jag längtar bort. Till mitt paradis. Mitt paradis innehåller en kritvit sandstrand med palmer och ett stort blått hav med klart vatten och färgglada fiskar (och sjöhästar förstås). Det finns klippor man kan hoppa ifrån och outforskade grottor som man måste simma in i. Och inom gångavstånd ligger det en storstad (som inte hörs från min strand) där det finns massor av affärer och utställen. I mitt paradis finns det bungyjump och fallskärmshoppning och surfing och streetrace och formel 1 och kampsportsklubbar och gym och massor av andra saker man får adrenalin av. Just därför att jag tror att jag har rastlösheten i blodet. Om t. ex. fyra dagar i rad ser exakt likadana ut så får jag nästan panik och vill göra något radikalt, typ som att totalt byta frisyr och hårfärg eller byta klädstil eller flytta.. eller nåt. På tal om det så ska jag färga och förlänga håret snart och flytta i sommar..

Jobbade idag, det sög rätt hårt. Jag vet inte hur många jag förolämpade (antagligen för många) tyst för mig själv (naturligtvis, jag är ju inte korkad). Jämt när det går dåligt, innan jag har lugnat ner mig och insett att jag inte är sämst i välden, så får jag lust att säga upp mig. Nu har jag lust att säga upp mig. En gång ringde jag faktiskt till min chef när jag slutat mitt i natten och skrek att jag slutade, men det fick jag inte. Hon sa (med väldigt bestämd röst): "Nej, det gör du inte, gå hem och sov!" Så då gjorde jag det. Men det är jobbigt, när jag får höra att jag är bra på något så känner jag sån press på mig att jag måste hålla uppe det och så fort det går dåligt så blir jag helt knäckt för att jag gjort folk besvikna.. Det tar på krafterna.

En annan sak, helt apropå (eftersom så många sagt att jag måste ta med det så gör jag väl det), jag har funderat (igen) och kommit fram till att termen hypokondri (även kallat inbillningssjuka) finns inte. Hypokondri är ju när man inbillar sig att man är sjuk men är frisk. Men hypokondri är ju en sjukdom, alltså är man ju inte frisk. Hypokondri finns alltså inte. Är du med på hur jag tänker?

paradis