Helin

När jag inte skriver, vilket händer allt mer sällan numera tyvärr, så har jag ofta en inre dialog (ibland även högt, men detta har en tendens att skrämma min omgivning, för att citera en krogägare: ja, vi vet ju alla hur du kommer sluta.. tvångströja). Det kan handla om vad som helst, jag kan till och med börja prata med mig själv mitt i ett samtal, det har faktiskt hänt att jag och christian suttit och pratat om nåt, som faktiskt är intressant tro det eller ej, men sen har jag bara helt plötsligt tappat fokus och börjar prata med mig själv om kanske mina naglar. T. ex. C:"Men vad tycker du om det då låter det bra?" H:"Ja, det låter.. hmm, nemen har det lossnar lite nagellack från dig, det måste målas över.. eller kanske måla om helt och hållet, men vilket färg då?" (oftast så fortsätter det så ett tag). Eller när jag är hemma själv och funderar över vad jag ska göra, vad jag behöver göra och vad jag vill göra, då kan det bli detta scenario: Jag hade planerat att städa idag och funderade på om jag skulle hinna duscha, min inre dialog lät ungefär såhär: kommer jag hinna duscha? Jag skulle ju kunna ta det i morron. Men då kommer mitt hår vara blött och så svårt att styla. Ja, just ja, jag hittade ju min hårtork.. o.s.v., så kan det pågå länge. Missförstå mig rätt, jag är inte sjuk, jag har bara så mycke tankar och tänker mest hela tiden, jag har alltid ett samtal med mig själv. Och nu när jag inte gör nåt kreativt som att skriva eller måla eller ens rita så tar dom sitt utlopp på annat sätt.. Så nu håller jag faktiskt på att planera ett motiv för en oljemålning, det känns som att det behövs..