Helin

Fick precis ett telefonsamtal. Ett väldigt oväntat telefonsamtal. Från Albin (vi har inte setts sen studenten ('o7), knappt pratat heller.) Han sa att han saknade mig och frågade varför jag aldrig hörde av mig och att jag skulle lova att höra av mig nästa gång jag kom hem. Då blev jag glad och lite ledsen.
Jag saknar honom! Jag saknar Calle! Jag saknar Fia! Jag saknar Tina! Jag saknar Mamma! Jag saknar Pappa! Jag saknar mig bror! Jag saknar Russin! Jag saknar Mormor! Jag saknar Morfar! Jag saknar mammas mat!
Jag får sånna saknad-anfall ibland. För ett tag sen såg jag en kille som var jättelik Mattias (en som jag inte har någon kontakt med längre, tyvärr) och fick en impuls att gå fram och krama honom (ne, jag gjorde det inte eftersom han var upptagen med att krama sin flickvän). Och en annan gång när jag såg en cheva van (precis en sån som Albin har) börja jag nästan gråta för att jag saknade Albin. Livet är hårt. Men jag har bara ett år kvar på utbildningen sen får vi se vad som händer.

Ja mamma, jag har ätit idag. På tal om det så är nudlar fruktansvärt underskattat. Det är billigt, lätt att laga, mättande och det finns ju oändliga blandningsmöjligheter. Som idag till exempel har jag ätit nudlar med kycklingkrydda och chokladsås. Varmrätt och efterrätt på en gång, otroligt piffigt.