Svårt
Shit, livet är inte lätt. Den svåra vägen är nästan jämt den rätta, varför är det så? Varför kan det inte vara så, för en gång skull att den lätta vägen är den rätta? Jag blir så frustrerad. Jag tycker inte att livet ska vara för lätt men å andra sidan så skulle det ju vara trevligt om det nångång var så att jag inte behövde såra människor för att det ska bli som jag vill ha det i mitt liv. Psykbryt.
Jag lever efter filosofin att; Om nånting känns rätt i hjärtat, då gör jag det utan att tveka. Om nånting känns fel så gör jag det ändå för att bekräfta att det faktiskt var fel. (Det är kanske därför som jag hamnar i alla kniviga situationer.)
Men men, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Ta ett djupt andetag och ge sig in i matchen igen. Och jag lovar, jag kommer knocka dom alla för jag är bäst.
Helin: Det är synd om mig!
Spajki: Det är väl synd om mig med, kom så tröstäter vi.
Se ya on the flipside, fuckers!
