Helin

Jag är inte lätt att älska, hela tiden är jag så tjejig, tror att killen hela tiden är upplagd för premenstruellt tjejsnack och misstolkar allt han säger. Jag kommer på mig själv hela tiden, framförallt när jag är kär på riktigt, med att se om han verkligen tycker om mig, för jag är väldigt mycket personlighet. Jag menar, det är ju lika bra att jag visar på en gång vem jag är så han har chans att springa åt andra hållet. Så rent tekniskt så gör jag honom en tjänst (det blir lättare om jag intalar mig det).
Kort sagt: jag är som en komprimerad naturkatastrof. (men bara i början, när jag vet att han gillar mig så blir jag hur mysig som helst och typ världens bästa flickvän.. säger dom som vet..)

För att ge dig en inblick i min hjärna (på allmän förfrågan, många vill veta vad fan som pågår där inne):

Han säger:
Du är söt.

Jag hör:
Hon är söt, hon är söt, hon är söt (peptalk för att övertyga sig själv)

Han säger:
Du har så fin kropp.

Jag hör:
Du skulle nog må bra av att hälsa på ett gym.

Han säger:
Du har vackra ögon.

Jag hör:
Fast blått hade varit finare.. eller gula kanske..

Han säger:
Jag skulle inte välja någon framför dig.

Jag hör:
Jag skulle inte välja någon framför dig, möjligtvis jessica alba eller cascada eller mitt ex.. eller min hamster.

Han säger:
Jag tycker om att få sms av söta tjejer.

Jag hör:
Sluta sms:a mig.

Kalla det dåligt självförtroende eller vad fan du vill. Jag kallar det brist på tillit, något han måste bevisa att han förtjänar. Han måste kunna stå ut med mig när jag ligger i soffan som ett ihopknycklat vrak med mensvärk och har sån pms att jag börjar gråta bara någon frågar vad klockan är. Han måste stå ut med mig när jag har sån sockerkick att jag inte kan stå still eller låta bli att räkna så alla hans revben sitter på plats. Han måste kunna stå ut med att jag får galna infall (som typ att gå till ica och fråga om dom har någon hästfisk hemma). Han måste kunna stå ut med att jag är så klåfingfingrig att jag pillar på alla knappar när han kör bil och frågar vad dom gör. Han måste kunna stå ut med mig när jag vill se "djävulen bär prada" för femte gången på raken (obligatorisk närvaro).
Jag vet, jag är mycket personlighet, jag har fler sidor än lagboken. Men jag tycker i alla fall om mig.

Fotnot: Alla "Han säger" och "Han måste kunna"-situationer är autentiska och inget djur kom till skada under inspelningen.