Helin

Jag är faktiskt kär i Dig. På riktigt. Du vet det för jag har sagt det till dig (jag är vädigt rakt på). Men jag tror inte du förstår att jag menar det verkligen. Du gör så att jag får sånt pirr i magen när jag ser dig och ett sånt leende som inte ens ett kärnvapenkrig skulle kunna sudda ut (typ "jag är fjorton och kär för första gången"). Det känns som att vi verkligen känner varandra trots att vi inte känt varandra alltför länge. Som när vi satt och åt och jag bytte samtalsämne totalt med en massa mat i munnen så du kunde inte ha uppfattat många ord men ändå visste du vad jag menade. Eller det där att vi avslutar varandras meningar och tänker så lika. Eller att vi är så lika i schack. Eller i Tekken (jag vet att du vann men det var jämt, det hängde på den sista fighten). Du är så snäll mot mig, du försöker inte tvinga fram något utan låter det komma i den takt det vill. Du var så söt när vi satt på akuten mitt i natten (då jag fick ett cyckelställ i ansiktet (det bara attackerade helt oprovocerat)) och höll mig i handen när jag skulle få bedövning (det gjorde fruktansvärt ont), även fast du måste haft jätteont eftersom märkena från mina naglar fanns kvar i närmare två veckor så sa du inte ett knyst (manlighetstest?). Eller alla gånger vi gått på stan och du har hållit min handväska även fast jag vet att du hatar det. Eller alla gånger du kommit och hämtat mig efter jobbet utan att klaga. Eller den gången du hämtade mig när jag var så full att jag inte visste var jag var och du fick bära mig in till sägen. Eller den gången jag inte klarade Crash Bandicoot och du satt och klarade det åt mig. Eller när du satt och kollade på Mean Girls med mig för tionde gången utan att klaga. Eller alla dom gångerna som jag har haft mardrömmar och du ligger och kramar mig och pratar med mig tills jag somnar om. Eller den gången du kom med vänner-boxen (det betydde mycke). Du har gjort så mycket för mig de senaste månaderna, jag trodde inte att man kunde tycka om någon så mycke efter så kort tid men tydligen så kan man det. När jag skriver det här så sitter jag faktiskt och småler, mest därför att du är helt underbar.

Till dig (jag känner igen varenda ord):